Tisd 26 juni, moln på min himmel ❤️❤️❤️

Gomorron!
Det är en svår dag i dag. Det var den här dagen förra året som min älskade Syrris gick ifrån mig och oss. Tänkte inte uppmärksamma dagen för Ingrid ville aldrig bli uppmärksammad men kände ett behov av att uttrycka min obeskrivliga tomhet jag känner. Vi var ju alltid tillsammans från dag 1, växte upp ihop, bodde ihop, jobbade flera ggr ihop, bodde sen i samma hus flera ggr hemma och så till sist i Torrevieja. När vi blev gamla skulle vi bo i samma hus eller samma äldreboende sa vi. Om en gick bort så skulle inte den andra vilja leva heller. Sa vi också.
Och det har jag känt 1000 ggr det här året som gått…Men jag har överlevt, vet inte hur. Kommer knappt ihåg någonting från året bakåt utom den där dagen som jag kan varje minut av. Det är som det vore i går och scenariot har spelats upp nästan varje dag…Och i drömmar fast i  dom är Ingrid pigg… 💖

Jag ringer den morgonen för jag ska ordna att någon har nycklar till henne eftersom jag ska åka hem. Orolig ifall hon blev sjuk. Jag frågar: “Hur är det”? “Trött” sa hon. “Vad gör du”. “Sopar” sa hon. Hon hade ju haft en hemsk luftrörskatarr i 5-6 veckor så hon satt
upp hela nätterna ofta…Var nu bättre. Jag hade varit arg för att hon inte ville gå till läkare.

Sen ringer och ringer jag då jag fått klart med att Elena ska ha nycklarna. Efter några timmar förstår jag att något hänt och springer dit och hur jag knappt får upp dörren med dom kärva originalnycklarna…Hur jag ser henne på golvet och ringer 112…,hur dom frågar om jag vill tala engelska och hur jag skriker NO!!…puedo hablar español, quiero un ambulancia rápido, por favor!!! Och så adressen. Har aldrig talat så tydligt någonsin, sa också vad som hänt, ringer Ignacio som kommer springande. Håller hennes hand som inte var kall…men jag ser ju att det är för sent…

Kommer ihåg dikten utantill jag skrev några dagar efter…av Bo Zetterlind.
Du på ditt moln.
Är du lycklig? Har du telefon?
Säg. Det skulle vara härligt om du ringde därifrån.
Bor du långt borta?
Rör du dig mycket ute?
Hemma tänker jag ofta att du lever med dagsljuset.
Har du fantasidräkt?
Blir ditt hår vitt?
Ingenting vet jag om livet förrän du ringer på nytt!

Tack för alla ni som stöttat mig det här året och gör. Guld värt! Tack 💖

P 💞💞

40 thoughts on “Tisd 26 juni, moln på min himmel ❤️❤️❤️

  1. Så vackert du skriver om Ingrid! Jag kände inte henne speciellt väl, men tyckte att hon var trevlig och verkade vara en rejäl och ärlig person. Du saknar förstås henne väldigt mycket. Men så är det i livet, allt kan förändras från den ena minuten till den andra. Det får vi tyvärr leva med fast det kan verka svårt. Hoppas iaf att livet kommer att kännas lättare för dig framöver ❤️💕!

  2. Fortfarande ofattbart att Ingrid är borta och att det dessutom hunnit gå ett helt år. Ett år med 365 dagar av sorg och plåga för dig. Hoppas du så småningom återfinner livsglädjen och kan njuta av livet igen. ❤️

    • Hej Catarina!
      Ja jag tror ju fortfarande att jag kan ringa och berätta saker…
      Tack för att du funnits hela tiden och orkat lyssna 💞
      Kram 😘

  3. Helt ofattbart… Vilken hemsk händelse, hemsk upplevelse för dig och hemskt år som du har fått genomlida. Hoppas precis som Rocio att livet kommer att bli lättare för dig framgent.
    Tänker även på Ingrids övriga nära och kära en dag som denna.
    Stor KRAM!

    • Tack Ama❣️
      Ja det värsta året i mitt liv. Både Ingrid och jag har ju haft det svårt många ggr i livet men haft varann alltid.
      Ja hoppas på att sorgen blir hanterbar.
      Kram P 💞💞

  4. Så ofattbart svårt att mista din tvillingsyster som du delat allt med.
    Idag är det en tung dag, men du skriver så fint om henne och hur allt gick till. Det kommer att bli bättre, man måste ju leva vidare och du har många, fantastiska minnen av din syster. Tänker särskilt mycket på dig idag.
    Kram <3 <3 <3

    • Hej Agneta!
      Ja just tvilling är ju svårare att hantera. Sorgen är ju värre hur nära man är hela livet. Jag var inte så nöjd när min dotter fick det. Hemskt att säga men man får dubbel oro och börda. Nu kille och tjej men klart väldigt fästa vid varann. Dom blir ju inte jämförda med varann heller 😋 Fast så klart hoppas man att det blir bra med dom gulliga “små” liven. Och att dom blir mer självständiga.
      Tack för dina fina ord 💖
      Kram P 💞💞

  5. Har tänkt på dig och Ingrid hela morgonen. Lider med er anhöriga.
    Förstår att saknaden är enorm. Även för mig som mist min promenadkompis.
    Vilken vacker dikt.
    Många kramar/A-K💞💞💞

    • Tack Ann-Kristin 😘
      Ja det är smärtsamt en dag som i dag…
      Men hoppas på att det blir mer hanterbart med tiden. Ja Ingrid var så glad att få gå ut med dig vet jag. Tyckte så mycket om dig 💕
      Ja dikten stämmer så bra på något vis.
      Kram P 💞💞

  6. Det var så roligt att träffa Ingrid fast det inte hann bli så många gånger. Såg fram emot att kunna få träffa henne oftare när mina stays nere i Torre skulle kunna bli längre. Men……..så blev det inte! När jag nu kunnat vara där under längre perioder har jag ändå känt en stor sorg och saknad, trots att jag inte hann lära känna Ingrid så väl. Å hur ska det då inte kännas för dig?
    Tänker på dig alldeles särskilt idag!
    Kram Bittis

    • Hej Bittis!
      Ja det hade varit bra. Hon ville ju ha sällskap på promenader…var ju en del ensam när ingen var där och svårt ta kontakt med nya.
      Tack för fina ord och dina tankar 🌺
      Kram P 💖💖

  7. Du skriver så fint om Ingrid och din saknad och sorg. Du får verkligen fram hur smärtsamt det känns. Visst kan man fråga sig, jag överlevde sorgen, hur gick det till? Ingen aning. Tog mig fram i dimman. Bo Setterlinds dikt är fantastisk. Ja, ring gärna och berätta om du ser oss från ditt moln! Gör det du också, Lotta! Då blir det inte så dimmigt för oss. Är med dig i tankarna denna dag. Varm kram! ❤❤💕💕

    • Tack Marga 💕
      Ja jag vet ju att du också förlorat den närmaste man kan komma. Vet hur det är.
      Ja dikten är fin och jag önskar man fick en signal och veta lite. Men tröstar mig när det är som värst att dom nog har det bättre än vi med tanke på hur det är med all ondska, sjukdomar, svält och krig…och hat. Hoppas jag tänker rätt …enda trösten jag kan tänka på. 😥
      Tack kära du, kram P 💝💝

  8. Dikten säger så mycket och den talar nog till oss alla som läser. Ingrid var din tvillingsyster och själsfrände och när du miste henne så miste du även en del av dig. Ingrid var en kär vän, precis som du fortsätter att vara. Och jag minns ju alla fina promenader vi gått. Men Ingrid finns med oss och på sitt sätt.
    Vi vet ju att du haft ett svårt år. Svårt på så många sätt och saknaden efter Ingrid blir om möjligt än större när annat också har sviktat i tillvaron.
    Många tankar och kramar till dig från Bosse och mig

    • Hej Ditte!
      Ja dikten är så bra, inehåller allt som man känner…jag vill ju höra hur hon har det som vanligt. Vill diskutera allt och inget som vi brukade…om mina barnbarn som hon älskade och var barnvakt och ofta hämtade på dagis,när dom var mindre. Dom ser med stora ögon på mig nu närjag kommer. Ser undrande ut…men vågar inte fråga…
      Händelser och politik, pratade vi om.
      Ja allt stort och i smått…saknar det. Hon hade alltid kloka svar.
      Ja det har varit och är svårt…
      Tack Ditte för allt du stöttat mig 💖
      Kramar till er också 💖💖
      P 💕💕

  9. Så fina ord om din syster.Förstår att denna dag är extra jobbig.
    Tänker på dig.
    Kram till dig.
    Monika

    • Hej Monika!
      Ja hon var ju min själsfrände och bästa vän. Oeniga i bland men alltid sams dagen efter 😥
      Tack för att du skrev fina ord 💖
      Kram P 💕💕

  10. Förstår att det just idag varit extra svårt. Har tänkt på dig o Ingrid idag! Stora varma kramar från oss båda/ Anna-Carin o Krister
    ♥️♥️

    • Hej Anna Carin!
      Ja en dag som blev svårare än jag hade tänkt/trott. Var rädd för den faktiskt.
      Tack för att ni tänkt i dag 💖
      Kramar till er båda! P 💕💕

  11. Ditte påminde mig igåt att det var årsdagen idag och jag har tänkt på dig flera gånger under dagen! Din saknad och din tomhet känns oerhörd förstår jag, men de fina minnena och de glada stunderna med Ingrid kommer alltid att finnas där till tröst och uppmuntran.
    Vi mötte ibland Ingrid på våra promenader ,och, särskilt en gång, satte vi oss ner på en bänk och satt en lång stund och filosoferade om det ena och det andra. Det har jag tänkt på idag❤️
    Varm kram!

    • Hej Fia!
      Tack, ja det är oerhört tomt. Svårt att finna nån mening…
      Jag tänker inte bakåt eller framåt, bara dag för dag.
      Ja hon var ofta ensam vissa tider där och då satt hon och tittade på folk och så kom mån fram och pratade. Hon gillade det.
      Kram P 💖💖

  12. Hola! Fina, fina Ingrid! ❤️❤️❤️ Lugn, klok och empatisk- och med glimten i ögat! Vi kände inte varandra i så många år men hann träffas i vardag, glädje och sorg. Promenerade i Torre, gick på shoppingrundor och mejlades. Vi åt lunch här hemma på Åsöberget på hennes 70-årsdag och jag lämnade halsbandet som vi spanienkompisar hade samlat till. 😍

    Skjutsade henne också till kontrollerna innan hennes operation, hämtade upp henne på KS efter operationen och skjutsade till efterkontrollerna. Var ju ledig just då så det kändes så himla bra att kunna hjälpa till! ❤️ När jag och Jörgen passerar hörnet vid Sirocco nere på Cura tittar vi varje gång på varandra och säger: Här brukade Ingrid vänta på oss! ❤️

    Har haft en jobbig dag idag och längtat så mycket efter att prata med min mormor. Tänker nästan varje dag att nu ska jag bara göra det här så ringer jag mormor sen… Så kommer jag på att det inte går.😢 Dikten av Setterlind fångar precis den känslan. 😔 Fick ett sms från sonen som är i Malaga just nu och träffar D:s mamma och syster. De var inne i en kyrka och L hade tänt ett ljus för vår mormor Karin och skickade ett foto. Då brast det – mitt i kontorslandskapet … 😔

    Många kramar!! ❤️

    • Hej Susan!
      Ja hon var allt det du säger. Lägger till envis 🙂
      Ja hon uppskattade dig och er så mycket.
      Jag (och hon)var så tacksam stt hon fick hjälp när hon var hemma här.
      Ni var ju också nere i juli då inga andra var där hon kände. Hon tyckte inte om att vara ensam så länge. Men ville inte åka hem.
      Jag förstår att du saknar att få prata med din mormor…det är oerhört tomt när man alltid haft nån speciell som lyssnat på en.
      Fint av L att tända ett ljus där nere!
      Kram och hälsa J! P 💖💖

  13. Hej P!
    Usch ja, det är svårt att mista en nära anhörig. Men det måste vara ännu svårare när det är en tvilling ❤
    Förstår absolut att det fortfarande är svårt för dig!
    Många kramar och tankar!

    • Hej Ami!
      Ja det är verkligen svårt. Vi hade ju alltid varann hela livet tills förra året…svårt att förstå. Det är som en del av mig är borta.
      “Hay que vivir” som Ignacio sa…
      Kramar tillbaka! P 💞💞

  14. Hej Preciosa!
    Anna-Lena och jag träffade dig, Ingrid och Cata den 20 juni förra året. Vi satt tillsammans på ett utecafé vid strandpromenaden i Torrevieja och pratade med varandra. Jag satt bredvid Ingrid och hörde mig för hur hon levde och mådde i Torrevieja. Hon berättade bl.a om att hon snart skulle få ett nytt kök. Jag sa att då kunde hon baka sina goda bullar igen. Jag tittar ibland på fotot jag tog vid detta tillfälle på er allesammans.
    Jag fattade ingenting då jag läste i din blogg Preciosa att Ingrid inte fanns mer i livet. Så sorgligt! Kände hennes farvälkram i repris då vi skildes åt från utecaféet då vi gick åt varsitt håll.
    Tung årsdag för dig Preciosa och för Ingrids son Teddy med fru.
    Kanske när årsdagen har varit, att livet framöver kan kännas lite lättare att leva,
    men att tankarna så klart finns där för Ingrid.

    • Hej Tobbe!
      Ja jag kommer så väl ihåg när vi träffades ca 6 dagar innan det hemska hände. Hon hade precis hämtat sig någorlunda från luftrörskatarren som hon haft i 5-6 veckor.
      Ja det var en trevlig dag.
      Tur att man inte vet något innan…
      Tung dag var det i tisdags, hoppas det blir bättre och jag kan fylla tomheten med nåt.
      Tack för fina ord!
      Kram P ♥♥

  15. Hej! Beklagar sorgen. Min mamma gick bort för 3 år sen endast 54 år. Förstår tomheten och sorgen. Kramar Mikaela

  16. Svårt att fatta att tiden går vidare utan vår käraste <3 Förstår verkligen din sorg och saknad efter din älskade syster.
    Min Björn har varit borta från mig ett halvår, jag kan inte fatta vart tiden tagit vägen! Hur kan jag leva utan honom? Men det måste gå, att livet går vidare…
    Stor tröstekram till dig på sorgens dag.
    Kram Anita

    • Hej Anita!
      Ja jag fattar inte heller att tiden går men vad är alternativet. Svåra stunder och jag har dessutom legat sjuk här nu sen i fredags. Inte roligt när jag skulle åka på den efterlängtade släktträffen för att hedra Ingrid…sett framemot det så enormt! Alla var där som ju inte träffas på åratal…gissa hur det kändes 🙁
      Ja och din finaste Björn som inte heller finns mer.
      Finns ingen mening med det alls.
      Kram P ♥♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *