Torsd 6 juli, sol,29 gr ♥♥♥

¡Ánimo!
Ja det sa José, bror till Miguel Taxi nr 1 när han lämnade av mig på flygplatsen. Fick en kram och puss på kinden. Ignacio sa samma när jag åkte…ja hur översätts det…uppmuntrande ska det vara…att man önskar någon ha kraft och ork och se det positiva osv…
Ja får försöka med det.

Vi var till Coffe & Tapa sista dagen. Ville träffa paret och se havet. Ingrid var ju ofta dit med olika vänner. Ägaren Javi blev alldeles chockad och hade tårar i ögonen och frun satte sig och pratade. Dom är så trevliga och har god mat. Rekommenderas.

Och så dom här två som varit sånt stöd: Carina och Horst.

Ja resan gick bra…ett “lustigt” plan inhyrt av Norwegian: Privilege Style. Ett spanskt charterbolag som hyrs in av alla som behöver det. Stort helvitt gammalt plan…Man gick in på mitten.
Trångt mellan sätena…men rymliga diton. Flygvärdinnorna hade små “tefat” till hattar
i pannan…Trodde dom var asiatiska men var spanska. Sååå söta 🙂 Jag hade ju sällskap av Bosse som kunde passa min väska vid ombordstígningen så jag kunde sitta med min onda fot. Vilken tur jag hade!! Guld värt.♥
Min vän Torbjörn kom och hämtade oss, Helt underbart att slippa taxi eller annat.
Hur skönt som helst att komma hem ordentligt mitt i natten. Så himla snällt ♥
Ja sen har jag sovit i omgångar hela dagen. Tagit igen sömnen som fattades.

Ja nu får vi kämpa på…måste gå på nåt sätt. Tänker inte framåt. får vara så länge och lyssna på TV och vad som händer är just nu ointressant. Syrris och jag diskuterade alltid dagens nyheter och tillståndet i världen.
“Hay que vivir” var det. “Hay que seguir” också och “Ánimo”. Si, por supuesto…naturligtvis…

Kram P alias I ♥

26 reaktion på “Torsd 6 juli, sol,29 gr ♥♥♥

  1. Tack Pia!
    Ja gör gärna det om du med baksidan menar Stockholm 😀
    (Jo jag vet men det är inte alla som vet att du bor på framsidan 😛 )
    Kram P/I ♥♥

  2. Skönt att du har fått ett sånt fint stöd! Bra också att du fick sällsis av Bosse hem och att Torbjörn ställde upp och skjutsade.
    En jobbig tid, men med allt stöd så blir det trots allt lite bättre.
    Stor KRAM!

    • Hej Ama!
      Ja jag är så tacksam.
      Jo jag hoppas jag får nån “gnista” tillbaka om jag nu haft nån…tar tid…
      En del vågar inte ringa för att störa men INGEN stör, tvärtom!
      Tack och trevlig resa såg jag att ni skulle göra…inte sett vart än 🙂
      Kram P/I ♥♥

  3. Hej P! Skönt att hemresan gick bra. Tänkte på dig både igår kväll och inatt när jag vaknade till – och hoppades att allt var väl där uppe i luften. Å det var det tydligen, lite extra kul med annorlunda plan till och med, gå in på mitten, ja kanske man åxå kan göra och lustiga hattar dessutom 🙂 Skönt å höra att John Blund skötte sig så du fick sova ordentligt!
    Hay que seguir! Abrazo!
    Bittis

    • Hej Bittis!
      Ja det gick bra, jobbigt förstås men ner kom vi. Landningen blev otroligt “skramlig” 🙂 Annars var det rätt normalt.
      Ja jag lyckades sova och har kunnat det. Vakna är inte roligt när man kommer ihåg…men det går.
      ¡Si, de verdad! Un abrazo muy fuerte! I/P ♥♥

  4. Så skönt att höra att resan hem gick bra och det var ju suveränt att Tobbe hämtade på Arlanda! Ännu bättre att du sovit så pass mycket. Det behöver du verkligen. Så tacksamt att Carina o Horst funnits vid din sida varje dag. Vänner är så viktiga för att ta sig igenom sådana här svåra perioder i livet. Tänk inte framåt, var bara i nuet. Ánimo! Stor o varm kram!

    • Hej Margis!
      Ja det var otroligt skönt att Tobbe kom och hämtade och jag fick hjälp med väskorna ända hem till dörren ♥
      Sovit mycket. Det är en del att ta igen. Ja utan vänner är det ju klart svårare kan jag tänka mig. Har tur.
      Ja jag tänker inte framåt alls…går inte.
      ¡Gracias! Tack detsamma! I/ P ♥♥

  5. Hola!
    Ja, vi som är kvar får lov att kämpa på. Min kusin, 10 år yngre än jag och nära som en lillebror (hade bara två kusiner eftersom min pappa inte har syskon och min mamma endast en syster med två söner) blev överkörd av en båttrailer när han var ute och cyklade och omkom. Ett chocktelefonsamtal. Han skulle fylla 22 – så orättvist! Nämner det nästan aldrig (vet inte om jag har berättat det) eftersom jag fortfarande har svårt att prata om det.

    Men livet går ändå vidare för att det måste. Jag tänker dock ofta på Daniel och tänder ett ljus för honom lite då och då. Ibland pratar jag med honom. Och jag kommer ihåg allt kul vi hade. Jag var hans “storkusin” som passade honom när hans mamma jobbade natt när han var liten, gick på bio, vi träffades ofta och gjorde roliga saker ihop bl.a. åkte vi på flera tältsemestrar när jag fick körkort och egen bil. Han var 10 år yngre och fortfarande ett barn och tyckte att det var kul att åka iväg med mig som var vuxen – men ändå inte riktigt som en förälder.

    Vi hörs ang. helgen.
    Kram! ❤️

    • Hej Susan!
      Ja det är ju fruktansvärt! Alltid värst när det är så nära en. Förstår att det är vidrigt hemskt. Jag är ju så gammal så många (de flesta i släkt och även ingifta) gått bort och en del yngre (halvsyster för 2 år sen) också men detta nu är det värsta i mitt liv självklart om man nu ska gradera sånt. Det är ju bara ens barn som är närmare. Det får gå en dag i taget. Vad är alternativet…
      Ja hör av dig, blir bra! Kram I/P ♥♥

    • Tack Ditte!
      Ja det är bra att vara hemma nu när min Syrris också är det.
      Får ta en dag i taget, inget annat att göra.
      Kram I/P ♥♥

    • Hej Monika!
      Tack!
      Det går en dag framåt och en tillbaka. I dag har inte varit en bra dag. Ensamheten är påtaglig. Får acceptera det.
      Livet pågår utanför som om inget hänt och här inne är det stilla.
      Kram I/P ♥♥

    • Hej Ami!
      Jo det är skönt att vara hemma men ensamt i dag…kommer att gå upp och ner.
      Tack och kram till er! I/P ♥♥

  6. Skönt att resan gick bra och att du kom hem väl mitt i natten.
    Måste kännas konstigt med miljöombytet men kanske också bra just nu.
    Många kramar till dig från oss 💕

    • Hej Titti!
      Ja det var så bra att komma hem så bekvämt.
      Jo det är tomt här men jag skulle ju ändå hem innan
      värmen kommer på riktigt. Tur att jag fick för mig att åka ner igen…
      Kram I/P ♥♥

  7. Hej

    Så skönt för dig att komma hem och att resan gick bra.
    Att sörja måste få ta sin tid. Du har ju många vänner som stöttar dig och nu har du ju din dotter och barnbarn nära.

    Just idag är det 15 år sedan jag miste min lilla mamma, ser tillbaka till de glada minnena nu med ett leende.

    Animo, ett fint ord. Har väl inget liknande på svenska.

    Styrkekramar till dig och de dina.

  8. Hej Lotta!
    Ja det var bra att hemresan gick fint både här och i Alicante.
    Det får jag tacka José, Bosse och Torbjörn för ♥
    Dagarna är olika, i dag dålig och i går bättre…så kommer det att bli.
    Försökte tänka positivt i morse…Syrris och jag behöver inte oroa oss så ofantligt mycket som vi alltid gjort för varandra längre…Båda har ju varit med om mycket…Konstiga tankar man får kan tyckas men är ju sann…Man har alltid lidit dubbelt på nåt vis…Även dubbel glädje förstås…har hänt. Ja alla tvillingar kanske inte har haft det så men…
    Mitt ena tvillingbarn Robin(11 år) frågade mig för en tid sen: “Vad är meningen med livet”? Jag hade inget svar.
    Nej ánimo är ett fint ord och svårt översätta.
    Tack Lotta! Kram I/P ♥♥

  9. Så skönt att ha landat hemma igen! Trots allt är det nog det bästa just nu! Och, som du säger, vilken tur ändå att du åkte ner en sväng…..
    Animo y abrazos!

    • Hej Fia!
      Ja det känns bäst att vara här nu när Syrris är hemma också.
      Hade en väldig tur att jag åkte ner…tänk om jag suttit här. Ingen hade ju nyckel till henne av nån konstig anledning…Brukar ju nån ha. Ännu värre hade det varit.
      ¡Gracias, igualmente! I/P ♥♥

  10. Vänner är värd sin vikt i guld, dom ska vi vara rädda om. Så skönt att du fick sällskap och att allt gick bra.
    Hoppas att du har vänner omkring dig och kan ventilera och prata och bara umgås.
    Det tar tid att fatta allt, tid att det ska sjunka in. Första tiden kan kännas som om man går i någon slags dvala och snart ska vakna upp, allt är overkligt och konstigt annorlunda.
    Det sägs att tiden läker alla sår, men det gör den inte, såren finns kvar men de känns inte lika hela tiden. Sorg och saknad är svåra saker.
    Jag tänker på dig och känner med dig av hela mitt hjärta.
    Varma styrkekramar.

    • Hej Wiolettan!
      Ja jag vet inte vad jag gjort om jag inte haft vänner där nere just då. Här hemma är jag ju mer ensam men telefonen går varm och det är bra. Ja vakna upp…i bland vill jag inte att natten ska ta slut.
      I dag ska i alla fall vår kära vän Susan komma och fika och det känns väldigt bra.
      Nej tiden läker inget men den går och hoppas jag kan stå ut tills det lättar. Obegripligt och nästan outhärdligt just nu.
      Tusen tack kära du, du vet vad du talar om! Uppskattas enormt!!
      Kram Irene ♥♥

Lämna ett svar till preciosa Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *