Adios

”Det fanns inga privata bilar, de användes alla i krigstjänst, och alla spårvagnar, taxibilar och de flesta andra transportmedel hade målats i rött och svart. Från väggarna slog överallt revolutionära affischer i klara röda och blå färger ut och kom de få kvarvarande reklamanslagen att likna lerklumpar. Längs Las Ramblas, stadens stora centrala pulsåder där mängder av människor ständigt kom och gick, ljöd hela dagarna och långt in på nätterna revolutionära sånger ur speciella högtalare. Och det var synen av dessa folkmassor som var det sällsammaste av allt.”

ur Hyllning till Katalonien av George Orwell

I boken Hylllning till Katalonien skrav George Orwell om sina egna erfarenheter av den spanska revolutionen. Den boken har spökat lite i mitt huvud sedan jag kom hit, vilket den aldrig gjort tidigare. Kanske var det bara så att jag nu har varit i Barcelona några gånger och inte längre blir bländad av allt det storslagna? Eller så ligger människors oro, frustrationer och svårigheter så mycket närmare ytan nu under den ekonomiska krisen?

Protester utanför någon bank, anslag och upprop. Jag får små glimtar av desperation och ilska flera gånger, men jag kan ändå bara ana den. Mina språksvårigheter gör mig galen, som att jag ser men inte når något jag borde nå. Som en blind betraktare.Turistens eviga och lite överlägsna utanförskap och avstånd till människorna stör mig mer och mer och jag kan inte riktigt njuta av min lilla bubbla i verkligheten längre. 

För mig har Barcelona under många år varit en dröm. En flykt från min egen verklighet, kanske? Dröm, verklighet eller både och? Jag vet inte. Men jag vet att jag nog inte vill åka hit en vecka eller två för att ”bara” se på sevärdheter, gå på klubbar, lyssna på musik och njuta av värmen och skönheten igen. Det har varit underbart, men jag vill ha mer.

För att förstå Katalonien och se bakom Barcelonas glittriga fasad, så behöver man se dess historia. Människornas historia. Och jag har många, många språklektioner kvar dit… Och många, många böcker kvar att läsa… Och många fler möten att se fram emot…Jag har haft två underbara veckor. Det har varit långa promenader, en hel del skratt och dans, en del oro och funderingar, några tårar och dramer och främst väldigt mycket vackert att titta på. Så på det stora hela ganska underbart.

Jag vet inte när jag kommer tillbaka, men det blir en helt annan slags resa. Och det är ok, för den här staden har plats för många olika slags upplevelser och alla möjliga sorters människor och just därför älskar jag den.

Så det finns väl inget mer att säga…

Adios. Och jag hoppas vi ses igen.

6 reaktion på “Adios

  1. Hola Viktoria!
    Tack för alla fina bilder du visat oss. Värdefullt när man
    aldrig varit där. Du behåller väl bloggen så kan du förtsätta nästa gång.
    Kram P ♥

    • Tack själv. Ja, jag tror nog att jag fortsätter nästa gång jag står på spansk mark. Det var ju lite kul… 😉

  2. Superfina bilder säger jag också, tråkigt att inte se nya i framtiden! 😉 Hoppas du fortsätter på något annat sätt, eller också så ses vi på forumet!

    Hls Patrick

    • Tack Patrick. Ses helt säkert på forumet… Det är ju ett av de bästa jag vet. Har ju inte så mycket att säga. Än. När jag flyttat till spanien så ska jag återgällda alla goda råd och tips. Så du får hålla igång det länge… 😉

  3. Kul att du citerar Orwell, jag läste hans bok i våras. Av Cafe Moka finns bara en spillra kvar, Hotel Colon, där han låg på vakt i ett fönster är rivet men ändå finns någon sorts känsla kvar.

    Bcn har alltid varit radikalt och avantgardistiskt. Man ser en del av ursprunget i Katedralen vid havet som jag nämnde tidigare. Man vårdar också sina minnen väl, fotografiska arkivet i Born har blommat upp. arxiufotografic.bcn.cat finns på nätet.

    Och innan nästa resa, du kan lära dig grunderna i katalanska gratis på nätet via parla.cat.

    I morgon reser jag också upp till Sverige, men bara för två veckor.

    Fins aviat

    B

    • Gràcies. Stort tack. Så bra! Har letat efter gamla foton på nätet utan att lyckas så bra, men där fanns de ju. Funderar starkt på att ha en ”litterär” inriktning nästa gång jag reser i sällskap av bl a Orwell och så ska jag ju läsa Katedaralen vid havet också. Ska bli julklappen till mig själv. Jag vill inte bara se resterna av historien utan känna den också. Låter kanske luddigt, men jag tror du förstår vad jag menar.

      Önskar dig en bra resa.

      El retrobament
      (Kanske blir det lite galet, har bara lexikon. Men nu ska jag bli kompis med parla.cat i ett år eller två. Sen…)

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Anti-Spam Quiz: