Världens vackraste sjukhus! ?

Hittade ett väldigt vackert sjukhus. Säkert känt för många då jag såg röda turistbussar köra förbi och såg anslag om guidade turer. Men jag har missat det innan. Tyvärr är det ju söndag och såg väldigt stängt ut och min kamera har inte riktigt förmåga att göra den rättvisa… All pampighet och alla små snirkliga detaljer fick liksom inte plats i bilden.

Så det här är väl bara att se som ett litet smakprov.

Aj då, nu klippte jag det på höjden… Ett försök till.

Främst vill jag tillägna det här lilla inlägget till världens bästa sjuksköterska… Dessutom är hon himla snygg… och min egen lilla bästis… som jag saknar väldigt mycket just nu. (Här skulle du jobba, Lisa. Omgivningen skulle passa dig.)

Överhuvudtaget tycker jag att sjukhus borde vara vackrare. Vem behöver inte skönhet mer än den som är sjuk? Vad som händer i psyket påverkar kroppen. Så alla sterila låd-sjukhus borde byggas om, tycker jag.

Dessutom förtjänar sjukvårdspersonal en så här tjusig arbetsmiljö… (Ja, jag fjäskar lite nu, Lisa. Dags att hitta den där teleporten. Jag behöver sällskap. Nu! Gå på Jazz-klubb är inte detsamma utan dig.)

Här tror jag byggnaden hade gått över till universitet… Sahlgrenska, gå och lägg dig. Det är det här vi kallar universitets-sjukhus…

Och detta vackra sjukhus heter Hospital de la Santa Creu. Vad universitetsdelen heter vet jag inte. Det ligger i Sant Pau. Fast det är väldigt nära att promenera från Sagrada Familia. Det ritades av arkitetkten Lluís Domènech. (Lite lärde jag mig utan guide…)

En promenad…

Idag var solen framme i flera timmar. För första gången sedan jag kom hit. Underbart. Äntligen fick jag min stund på uteservering med solglasögon o bara ben… Nästan värt resan bara det. Fast nu har det mulnat på och blivit lite kyligare. Jag sitter på mitt rum lyssnar på musik, målar naglarna o undrar om jag ska hitta på något eller bara ha en mysig innekväll. Så underligt att ha så mycket tid att fritt förfoga över. Nästan lite obehagligt. Inget som borde göras och ingen som kan göras. Bara vara.

Hela dagen har jag vandrat runt i området runt Sagrada Familia, där jag bor. Så här ser huset ut där jag kommer att sova en vecka. Det är en vanlig lägenhet i ett lugnt o tyst hus och jag möter mest äldre damer till och från hissen. Jag tycker om att bo i vanliga bostadsområden där människor lever sina liv som vanligt.

Det är ju söndag o väldigt lugnt överallt. Människor är ute och promenerar med både hundar och glada barn. Gatorna är fulla av caféer, små restauranger och flera mat- och fruktaffärer men krimskrams-affärerna som dränker gatorna runt turist-ställena är helt frånvarande och det är såååå skönt.

Jag älskar att promenera runt och bara titta på hus i Barcelona. Man upphör aldrig att överraskas. Nytt o gammalt. Tråkigt och utsnirklat, bulligt o runt blandat helt utan respekt för ordning och reda. Helt bedårande röra, i mina ögon.

Bara en vanlig gata…

Och ett kvarter bort hittade jag denna vackra fasad:

Sedan är jag löjligt förtjust i hus som liksom inte passar in. Som om de fastnat mellan sina större grannar…

Sedan har vi de vackert utsmyckade…

Ett bostadsområde, sett från mina ögon. Allt dokumenterat på höga klackar… så nu sitter jag hemma och vilar fötterna. Och målar naglarna.

En regnig dag

Himlen är mörkgrå och regnet öser ner. Jag sitter på ett café och väntar på uppehåll. Idag byter jag från vandrarhem till ett litet B&B med eget rum. Vilken lycka! Inte ens regnet känns särskilt betungande. Vandrarhem kan fungera en natt eller två, men där får det nog räcka för mig.

Eftersom utcheckningen var kl 10.00 och incheckning på nästa ställe är kl 15.00, så hade jag planerat att ta min packning och sätta mig i parken framför Sagrada Familia (nästa sovplats är nära). Jag har köpt en liten matsäck o tänkte ha ett par timmars picknick i solen… Tji fick jag. Som tur var hade de ett bagagerum på vandrarhemmet där jag kunde ställa de tyngsta väskorna. Dagen får jag väl spendera på diverse caféer… Eller kanske hitta något köpcentrum där jag kan strosa runt ett par timmar. För jag vägrar att köpa ett paraply…

Nej, egentligen gillar jag inte dessa internationella kedjor, men en dag som denna får det duga. Torrt och WiFi var dagens enda krav…

Ett slags lugn i kaos

Så lyckades jag till slut att hitta en lugn stund med hel dator och tillgängligt WiFi… Just nu är min kropp visserligen i Barcelona, men jag tror att min själ är ute o far i ett kaotiskt kosmos. Jag har strövat omkring, men haft svårt att fokusera på så mycket annat än min krånglande dator och mina återkommande stunder på vandrarhemmets internetcafé. De sistnämnda tonsatta av en hord tjoande, fnittrande och stojande ungdomar av skiftande nationaliteter. Men nu sitter jag här på ett sorlande café och njuter av mitt kaffe, min dator och nuet.

Men Barcelona är ju lika vackert som alltid. Jag tror faktiskt det är världens vackraste stad. Då menar jag inte pompösa byggnader eller tjusiga muséer, även om det ju finns gott om det här med. Det är de små detaljerna överallt. Och deras oregelbundenhet. Smala gränder, stora avenyer, slitna betongväggar och kurviga fasader som bryter mot varandra. Den här staden är liksom lite upp och ner, hit och dit och alldeles otroligt levande.

Trots att det varit ganska mulet och trist väder sedan jag kom så har solen lyckats kika fram några minuter då och då.

Ok. Jag har inte haft min allra bästa fotodag… Men huset är snyggt.

Nu är dock min internet-tid snart slut och jag ska förflytta mig till en uteservering här bredvid och beställa in ett glas rött vin. Dags att försöka bli lite dåsigt trött innan jag klättrar upp i min IKEA-tillverkade våningssäng. Imorgon är det tack o lov dags att lämna vandrarhemmet och fortsätta semestern på ett B&B.

 

 

Ute ur skuggan!

Äntligen! Äntligen! Äntligen! Tänk vad å, ä och ö är snygga när man inte sett dem på ett tag. Spanska tangentbord… Suck.

Min dator totalt tvärdog när jag kom hit och det kändes som hela min värld försvann. Tänk vad lätt det är att bli helt teknik-beroende… jag kände mig helt rotlös och totalt ensam.

Ensamast i hela världen, tror jag.

Men nu är allt ok igen. Har just stånkat, pustat o gnällt mig igenom datasupport mellan Sverige och ett spanskt internet-café. Och se på den! Det lönade sig. Nu sitter jag här med min egen fungerande dator och ett riktigt tangentbord.

Äntligen uppkopplad. Hallå världen! Jag är tillbaka från skuggan. Så nu kan man ju känna sig som en människa igen.

Nu blir det dock inga vackra bilder från Barcelona i denna stund. För nu behöver jag kaffe. Och två timmars dator-snack måste belönas, så kanske blir det en bakelse med.

 

Resebestyr

Dags att lämna löpande katt, sovande hund, krånglande diskmaskin och rara tonårsbarn. Denna mamman ska ut på egna äventyr…

Så nu packas kläder, böcker och dator. Jag ska byta den grå snålblåsten i Göteborg mot det ljumma duggandet i Barcelona (enligt vädersiterna). Åtminstone kan jag hoppas att regnet kommer uppifrån. Här på den vindpinade västkusten har det ju en förmåga att komma från sidan, framifrån och i värsta fall även underifrån… Väldigt, väldigt sällan uppifrån. Det är sådana dagar vi brukar tycka att vi har fint väder.

Men om två dagar är jag där. I vackra Barcelona, i mitt älskade Katalonien.

Om jag nu kommer iväg, vill säga. Började dagen med ett mystiskt försvinnande av Ryanairs resplan. En stund på deras hemsida kräver starka nerver, må jag säga.

Men nu ska jag prova klänningar (som tycks gått igenom någon slags gemensam krympning), hitta tvättstugenycklarna och inhandla mat till barn, hund o katt för två veckor.

Och så får jag inte glömma laddare. Och kamera. Och lexikon, pass och plånbok. Och… Kanske öronproppar? Helt klart snarkspray.

Och boardingkort…